Nu är jag ute varje dag, (i band) och kollar av reviret. Det behövs! En dag satt en mysko figur (svartvit katt) på tunnhustaket. Den körde jag och matte (som var rädd vi skulle ryka ihop) bort gemensamt. Fast matte påstod att den var söt! Vilket svek, finns väl bara en som är söt här, eller hur? (Jag!).

Sedan en annan dag mötte jag en annan mysko figur i buskarna, konstig figur, pälsen var inte som min, mjuk. Sakta gick den också. Jag nosade på den för att bekanta mig men då stack jag mig på nosen och så sa den "tsssss" också så den var inte snäll alls. (Igelkott). Matte tyckte förstås den också var söt och gav den av min!!!!! OBS! MIN! mat. Fräckt!

Frånsett sådana förtretligheter så är jag rätt nöjd med min tillvaro. Sova, äta, gosa, ligga och lura i buskarna, det är livet på en pinne. Fast ibland när matte och husse bär iväg mig från något spännande blir jag såklart sur. Men i stort sett är tillvaron förstås ok.

Hälsningar Pia (genom Matte och Husse)